Det viktigaste i korthet
- Efter ett volatilt första halvår kommer obligationsmarknaderna i euroområdet även framöver att påverkas av osäkerheter kopplade till kriget i Mellanöstern, ECB:s penningpolitik och enskilda länders beslut om de offentliga finanserna.
- Utbudet av statsobligationer kommer att öka, framför allt i Tyskland och Frankrike, medan det förväntas minska i Italien och Spanien.
- Enligt vissa fondförvaltare kan förutsättningarna på obligationsmarknaderna bli mer gynnsamma under tredje kvartalet jämfört med årets första hälft, särskilt om inflationen stabiliseras på lägre nivåer än de som marknaderna för närvarande har prisat in.
Obligationsmarknaderna i euroområdet förbereder sig på två inflationsscenarier under det tredje kvartalet, mot bakgrund av stor geopolitisk och ekonomisk osäkerhet. I det första scenariot upphör konflikten i Mellanöstern, vilket leder till sjunkande energipriser och en avmattning av inflationen. Det andra scenariot utgår från att kriget fortsätter, vilket leder till en ny våg av prisökningar – inte bara på olja och naturgas, utan även på gödselmedel och andra råvaror – som skulle kunna utlösa ytterligare räntehöjningar i år. Båda scenarierna har betydande konsekvenser för utvecklingen av obligationsräntor och -priser.
För marknaden för statsobligationer – som har varit volatil under årets första del och ännu inte har återgått till nivåerna från januari 2026 – väntar ytterligare några månader av upp- och nedgångar. Sedan årets början har Morningstar Eurozone Treasury Bond Index sjunkit med 0,6 procent.
Geopolitiska risker är fortfarande en avgörande faktor för statsobligationer
Enligt portföljhanterarna förblir de geopolitiska riskerna en avgörande faktor under det tredje kvartalet, eftersom förhandlingarna mellan USA och Iran ser ut att dra ut på tiden och ett slutgiltigt avtal verkar vara utom räckhåll.
”Osäkerheten kommer att förbli stor, särskilt när det gäller oljepriserna och deras inverkan på den globala inflationen”, säger Mauro Valle, chef för ränteplaceringar på Generali Asset Management. Detta kommer att försvåra uppgiften för Europeiska centralbanken, som efter en första räntehöjning i juni måste besluta om man ska fortsätta att strama åt penningpolitiken utan att riskera en ekonomisk avmattning.
I sina makroekonomiska prognoser från juni konstaterade ECB att konflikten i Mellanöstern ”tynger de kortsiktiga tillväxtutsikterna, då energiprischockerna och osäkerheten visar sig vara starkare och mer ihållande än vad man tidigare förväntat sig, vilket ytterligare minskar köpkraften och förtroendet”. ECB sänkte sina BNP-prognoser från 0,9 procent till 0,8 procent för 2026 och från 1,3 procent till 1,2 procent för 2027. Man reviderade också upp sina inflationsprognoser från 2,6 procent till 3,0 procent för i år och från 2,0 procent till 2,3 procent för nästa år.
Flavio Carpenzano, Capital Groups tillgångsklassansvarige för räntebärande tillgångar i Europa och Asien, förväntar sig dock att tillväxten kommer att förbli ”relativt stabil” under det tredje kvartalet, samtidigt som han ser större risker för negativa överraskningar när det gäller inflationen. ”Det rådande läget kan bäst beskrivas som en fas av måttlig men ändå positiv tillväxt, åtföljd av en utbredd men hanterbar inflation.”
Energikrisen och försvarsutgifterna belastar de offentliga finanserna
Geopolitiska chocker har försämrat de offentliga finanserna, och enligt Goldman Sachs kommer tio EU-länder att bli föremål för förfaranden vid alltför stora underskott i år. Orsakerna sträcker sig från energikrisen till ökade försvarsutgifter, från strukturell ekonomisk svaghet till inflationstryck.
”Den senaste utvecklingen på budgetområdet pekar på större underskott i hela unionen, och det sammanlagda underskottet i euroområdet beräknas uppgå till 3,3 procent av BNP år 2026”, skrev Goldman Sachs i en rapport den 19 juni. Däremot påpekar analytikerna att EU-länderna under perioden 2012–2019 ”genomförde en betydande finanspolitisk konsolidering efter statsskuldkrisen, vilket ledde till att det sammanlagda budgetunderskottet i euroområdet sjönk till 0,5 procent av BNP år 2018.”
För att finansiera sin verksamhet kan regeringarna tvingas öka utgivningen av statsobligationer, vilket leder till ett ökat utbud av skuldpapper. Andrea Campisi, senior förvaltare på Pictet Asset Management, menar dock att investerare bör fokusera på nettoutbudet – som tar hänsyn till obligationer som förfaller – eftersom detta är den avgörande faktorn för marknaderna.
”Nettoemissionerna i euroområdet år 2026 kommer att vara endast 10 miljarder högre än år 2025 – en siffra som investerarna lätt kan hantera – men med betydande skillnader mellan länderna. Centrala emittenter som Tyskland och Frankrike kommer att se sina nettoemissioner öka avsevärt jämfört med 2025, medan länder som Italien och Spanien kommer att se dem minska”, säger Campisi.
Enligt Sylvain De Bus, biträdande chef för Global Bonds på Candriam, kommer de viktigaste faktorerna att bevaka på marknaderna för statsobligationer i euroområdet under de kommande månaderna att vara utvecklingen av konflikten i Mellanöstern, Europeiska centralbankens penningpolitiska inriktning samt den finanspolitiska och politiska utvecklingen på nationell nivå, särskilt i Frankrike och Italien.
Kommer ECB att höja räntorna igen under 2026?
Marknaderna prisar in ytterligare räntehöjningar från ECB under 2026, men man väger samtidigt in de möjliga effekterna av en ytterligare inflationsuppgång på den ekonomiska tillväxten. Även om risken för stagflation – en kombination av ekonomisk stagnation och höga priser – inte kan uteslutas, anses en avmattning i tillväxten kunna dämpa inflationen. Enligt Pictets Campisi är ”marknadens nuvarande förväntningar på en och en halv räntehöjning i år överdrivna”. Förväntningen är en enda ytterligare höjning om energi- och lönechockerna skulle överraska på uppsidan.
Enligt Carpenzano på Capital Group kommer ECB att behålla en ”försiktigt hökaktig hållning under tredje kvartalet, efter räntehöjningen på 25 baspunkter i juni, och kommer sannolikt att genomföra ytterligare en höjning i september.”
Mark Dowding, CIO för ränteplaceringar hos RBC BlueBay AM, tror att ECB kommer att lämna räntorna oförändrade vid sina kommande möten. ”Mot bakgrund av en svagare ekonomisk tillväxt bör vi se att inflationen avtar snabbare än i USA”, säger han i en analys från den 19 juni.
Centralbanken tittar dock inte enbart på konsumentprisstatistiken utan även på inflationsförväntningarna. Risken att den utbudschock som orsakats av kriget i Mellanöstern kan sprida sig till gödningsmedel, flytande naturgas, aluminium och andra råvaror – för att inte tala om hur utvecklingen inom artificiell intelligens påverkar inflationen – riskerar att underblåsa förväntningarna om allt högre priser bland konsumenterna.
”För centralbankerna komplicerar risken att inflationsförväntningarna ska tappa sin förankring utsikterna för penningpolitiken och driver på en ny våg av volatilitet på obligationsmarknaderna”, säger François Rimeu, seniorstrateg vid Crédit Mutuel AM, i en analys den 18 juni. ”I euroområdet har trenden varit ännu mer uttalad [jämfört med USA], där 30-dagarsvolatiliteten på den nioåriga franska statsobligationen har stigit från cirka 3 procent till över 8 procent.”
Statsobligationer: Var ska man placera sina pengar under tredje kvartalet?
Enligt vissa fondförvaltare kan förutsättningarna på obligationsmarknaderna bli mer gynnsamma under det tredje kvartalet jämfört med årets första hälft, särskilt om inflationen stabiliseras på nivåer som är lägre än de som marknaderna för närvarande har prisat in. Ett minskat inflationstryck skulle kunna leda till sjunkande räntor på statsobligationer och därmed stigande priser. De två variablerna rör sig i motsatta riktningar.
”Vi räknar med att stämningen på obligationsmarknaden kommer att förbättras”, säger Daniel Kittler, senior portföljhanterare för ränteplaceringar hos DWS. Han föredrar obligationer med medellånga till längre löptider.
Pictet Asset Managements portföljer ”speglar positiva förväntningar på statsobligationer denominerade i EUR under det tredje kvartalet, med en preferens för medellånga löptider eftersom dessa erbjuder bättre skydd mot eventuella stigningar i de korta räntorna i händelse av oväntade händelser som kan leda till andrahandseffekter på konsumentpriserna”, säger Campisi.
De Bus från Candriam säger att han fokuserar på 10-åriga obligationer, men att han kommer att vara selektiv när det gäller spreadarna – skillnaderna mellan obligationer från perifera länder, såsom italienska, och tyska statsobligationer. Om de geopolitiska spänningarna avtar, vilket leder till sjunkande energipriser, ”anser vi att duration i EUR ser attraktiv ut vid avkastningar över 2,9 procent”. »Durationen är ett mått på en obligations priskänslighet för ränteförändringar. De Bus har också en selektiv exponering mot vissa central- och östeuropeiska länder, såsom Slovenien och Slovakien, som skulle kunna gynnas av att de inkluderas i vissa EUR-denominerade obligationsindex år 2026.
Carpenzano från Capital Group intar en mer försiktig hållning när det gäller EUR-durationen, ”med en preferens för kortare löptider och icke-centrala europeiska räntor”. Han är fortsatt överviktad i statsobligationsspreadar i länder som Grekland och Italien, eftersom spreadarna förväntas fortsätta att minska både på kort och lång sikt, med stöd av förbättrade fundamentala faktorer och Tysklands finanspolitiska omställning. Däremot är han underviktad i franska statsobligationer.
Slutligen, i takt med att inflationen i allt högre grad blir en strukturell risk, anser Rimeu från Crédit Mutuel AM att obligationer med rörlig ränta är ”den mest lämpliga lösningen, eftersom deras kupongräntor justeras regelbundet, vilket gör att de kan anpassas till förändringar i penningpolitiken och högre räntor. Dessutom är deras känslighet för ränteförändringar fortfarande mycket begränsad, vilket innebär en minimal durationsrisk.”
