Det viktigaste i korthet
- Under fjärde kvartalet 2025 lockade artikel 8-fonderna till sig EUR 72 miljarder i nettoinflöde, drivet av räntebärande strategier. Samtidigt tappade artikel 9-fonderna pengar för nionde kvartalet i rad. Inlösen uppgick till EUR 7,2 miljarder.
- Om SFDR 2.0 hade tillämpats 2025 skulle fonder enligt artikel 8 (ESG-grunder) ha stått för en mindre andel av EU:s fondflöden (30 % jämfört med 38 % för räkenskapsåret 2025), flödena enligt artikel 9 (hållbarhet) skulle fortfarande ha varit negativa och fonder enligt artikel 7 (övergång) skulle inte ha fått några nya nettotillskott.
- Flera viktiga delar av SFDR 2.0 kräver fortfarande förtydliganden från tillsynsmyndigheterna, bland annat: namnet på och kriterierna för den nya kategorin i artikel 8 (ESG-grunder), hur tröskelvärdet på 70 % för investeringsanpassning ska bedömas, undantagsregler, allmänna statsobligationers plats i ramverket, hur Paris-anpassade fonder ska kategoriseras och hur de tre nya produktkategorierna ska framtidssäkras.
Sammantaget var investerarna försiktiga under 2025 på grund av ökande geopolitiska spänningar, amerikanska tullar och ekonomisk osäkerhet. För hållbarhetsfokuserade investerare förvärrades situationen av den fortsatta osäkerheten kring ESG-regleringar i samband med tillbakagångar och förseningar i genomförandet i USA och EU.
Under fjärde kvartalet uppgick nettoinflödet till artikel 8-fonderna till uppskattningsvis EUR 72 miljarder. Detta är en minskning jämfört med det omräknade inflödet på EUR 79 miljarder under föregående kvartal. Artikel 8-fonderna tog dock en något större andel av de totala flödena inom EU under fjärde kvartalet (41 %) jämfört med tredje kvartalet (38 %), eftersom artikel 6-fonderna också uppvisade mindre flöden (cirka EUR 109 miljarder).
Samtidigt fortsatte situationen att försämras för artikel 9-fonderna, som har upplevt utflöden för nionde kvartalet i rad. Inlösen uppgick till EUR 7,2 miljarder, i linje med nivån under tredje kvartalet.
Kvartalsvisa flöden till fonden enligt artikel 8 och artikel 9 jämfört med fonden enligt artikel 6 och organiska tillväxttakter (%)
Vad är artikel 6-, artikel 8- och artikel 9-fonder?
I EU klassificeras fonder enligt förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar (SFDR) som artikel 6, 8 eller 9, vilket beskriver olika nivåer av hållbarhet. Fonder enligt artikel 8 främjar miljö- och/eller sociala egenskaper och kallas ofta ljusgröna fonder. Fonder enligt artikel 9 har ett hållbart investeringsmål och kallas ofta mörkgröna fonder. Fonder som omfattas av SFDR och som varken faller under artikel 8 eller artikel 9 klassificeras som artikel 6-fonder.
Under hela 2025 samlade artikel 8-fonderna in EUR 257 miljarder, vilket motsvarar 38 % av alla EU-fondflöden, medan artikel 9-fonderna hade totala nettouttag på EUR 23 miljarder.
Årliga flöden till fonden enligt artikel 8 och artikel 9 jämfört med fonden enligt artikel 6
Pengar flödar till ljusgröna obligationsfonder
Räntefonder fortsatte att dominera flödena till artikel 8-fonder under fjärde kvartalet 2025, med teckningar på nästan EUR 53 miljarder och en större allokering till obligationer med hög kreditvärdighet jämfört med tidigare kvartal, medan diversifierade obligationer och högavkastande obligationer förblev de största vinnarna inom segmentet räntebärande värdepapper. De genomgående högre flödena till artikel 8-räntefonder jämfört med artikel 6-fonder kan delvis tillskrivas deras relativt högre genomsnittliga kreditkvalitet, längre löptid och mer attraktiva avkastningar i en volatil miljö med fallande räntor.
Under fjärde kvartalet investerade investerarna nära EUR 10 miljarder i aktiefonder klassificerade enligt artikel 8, medan aktiefonder enligt artikel 6 samlade in USD 62 miljarder. Medan globala tillväxtmarknader, Europa och amerikanska aktiefonder fortsatte att attrahera nytt kapital, förlorade globala aktier och andra aktiestrategier pengar.
Nettoflöden till fonden enligt artikel 8, artikel 9 och artikel 6 per tillgångsklass
Under fjärde kvartalet fördelades nettoinflödet till artikel 8-fonder jämnt mellan aktiva och passiva strategier, som vardera lockade nära EUR 36 miljarder. Under hela året registrerade dock aktiva artikel 8-fonder tre gånger mer nettoinflöde än sina passiva motsvarigheter, vilket står i kontrast till trenden under de tre föregående åren. Passiva artikel 8-fonder har dock fortsatt att uppvisa mer jämna flöden. För att sätta detta i sitt sammanhang står passiva strategier för över 13 % av de totala tillgångarna i artikel 8-fonder.
Samtidigt drabbades aktivt förvaltade artikel 9-fonder av nettouttag på EUR 7 miljarder under fjärde kvartalet, vilket innebar att de totala utflödena för året uppgick till EUR 23 miljarder. Passivt förvaltade artikel 9-fonder drabbades av mindre inlösen under fjärde kvartalet, men slutade ändå 2025 med nettoutflöden på EUR 2,6 miljarder, vilket var deras första årliga utflöden sedan SFDR infördes 2021. I slutet av december stod passiva strategier för nästan 18 % av de totala tillgångarna i artikel 9-fonder.
Fondtillgångarna enligt artikel 8 och artikel 9 uppgår till EUR 7,1 biljoner vid årets slut
Drivet av inflöden till artikel 8-fonder och marknadsuppgångar uppgick de sammanlagda tillgångarna i artikel 8- och artikel 9-fonder till EUR 7,1 biljoner vid utgången av 2025, en ökning med 4 % jämfört med föregående kvartal. Som jämförelse steg Morningstar Global Market Index med 3,3 % under samma period.
När det gäller tillgångar låg artikel 8-fondernas marknadsandel kvar på 56 %, medan artikel 9-fondernas marknadsandel fortsatte att minska, från 2,8 % till 2,7 %.
SFDR-fondtyper (efter tillgångar)
Omdöpningsaktiviteten återgår till nivåerna före ESMA:s riktlinjer för namngivning av fonder
Efter ett intensivt första halvår 2025, då kapitalförvaltare skyndade sig att implementera EU-myndigheten ESMA:s riktlinjer för namngivning av fonder före deadline den 21 maj, minskade aktiviteten kring omdöpning av fonder avsevärt. Riktlinjerna syftar till att skydda investerare mot risker med greenwashing och fastställer minimistandarder för fonder som använder specifika ESG-termer i sina namn.
Mellan oktober och december identifierade vi 45 omdöpta fonder enligt artikel 8 eller artikel 9, varav 21 helt och hållet tog bort sina ESG-relaterade termer, 21 ersatte en ESG-relaterad term med en annan och tre lade till ESG-relaterade termer. Dessa förändringar innebär att det totala antalet omdöpta fonder sedan januari 2024 uppgår till minst 1 733, vilket motsvarar cirka 37 % av fonderna som omfattas av ESMA:s riktlinjer för namngivning av fonder.
SFDR 2.0: Hur flöden kan förändras
I november genomförde vi en preliminär konsekvensanalys av Europeiska kommissionens SFDR-översyn som publicerades i november. EU-kommissionen föreslår tre nya produktkategorier med uteslutnings- och kvalificeringskriterier som ersätter informationskraven i artiklarna 8 och 9, tillsammans med förenklade informationskrav. De nya produktkategorierna är Transition (artikel 7), ESG Basics (artikel 8) och Sustainable (artikel 9).
Utifrån vår preliminära analys och två uppsättningar antaganden har vi kommit fram till att det totala antalet EU-fonder som klassificeras som hållbarhetsrelaterade (nya artiklarna 7, 8 och 9) skulle bli betydligt lägre än de nuvarande kategorierna i artiklarna 8 och 9. Fonder som inte klassificeras som hållbarhetsrelaterade (artikel 6) skulle dominera och utgöra mellan 52 % och 61 % av EU-fondernas tillgångar, jämfört med 41 % i dag. Dessutom skulle kategorin övergång (artikel 7) utgöra ett nischsegment (upp till 3 %) av EU-fondmarknaden. Kategorin hållbar (ny artikel 9) kan fördubblas i storlek men förbli liten och uppgå till upp till 5 % av EU-fondernas tillgångar. Kategorin ESG-grunder (ny artikel 8) skulle krympa och potentiellt utgöra 32–41 % av tillgångarna, jämfört med 56 % idag.
Hur SFDR 2.0 kan omforma EU:s fonduniversum (under mer generösa antaganden)
Nedan bedömer vi hur kvartalsflödena 2025 skulle ha sett ut om de nya SFDR 2.0-kategorierna hade varit i kraft (baserat på våra mer generösa antaganden) och jämför dem med de faktiska flödena under det nuvarande SFDR-systemet.
En större andel av de nya nettotillskotten skulle ha flödat in i artikel 6-fonder, som förväntat. Andelen artikel 6-fonder av de totala fondflödena i EU skulle ha varit i genomsnitt sex procentenheter högre under hela 2025 (72 % i stället för 66 %). Andelen artikel 8-fonder (ESG Basics) av de totala EU-fondflödena skulle ha varit cirka 8 procentenheter mindre (30 % i stället för 38 %).
Trots den förväntade fördubblingen av tillgångarna i artikel 9-fonder (hållbara fonder) enligt SFDR 2.0 skulle flödena till kategorin fortfarande ha varit negativa, om än något mindre, med utflöden på 2 % av EU:s totala fondtillgångar i stället för 3 %. Samtidigt skulle övergångsfonderna (artikel 7) inte ha sett några nya nettotillskott för året, eftersom inflödena under andra halvåret 2025 inte kunde kompensera för utflödena under första halvåret.
Simulerade kvartalsflöden 2025 enligt SFDR 2.0 jämfört med faktiska flöden 2025 enligt nuvarande SFDR
Den sista figuren visar de nya produktkategorierna uppdelade efter huvudsaklig tillgångsklass. Som förväntat skulle artikel 8 (ESG-grunder) förbli den kategori som mest liknar artikel 6. Den nya kategorin artikel 9 (hållbar) skulle vara mer inriktad på aktier, men mindre aktietung än idag (cirka 60 % jämfört med 67 % idag), eftersom fler ränte- och allokeringsstrategier förväntas uppfylla kriterierna för att ingå i kategorin. Samtidigt skulle kategorin artikel 7 (Övergång) domineras av aktiestrategier, som skulle utgöra cirka 80 % av dess tillgångar.
SFDR 2.0 Fondtyp uppdelad efter tillgångsklass
SFDR 2.0 – Viktiga områden som kräver ytterligare vägledning
Som nämnts i vår analys från november återstår flera viktiga detaljer att klargöra i delegerade akter enligt SFDR 2.0. Nedan följer en icke uttömmande lista över detaljer som behöver klargöras:
- Produktkategorinamn. Särskilt ”ESG Basics” för den nya kategorin enligt artikel 8, som kan behöva testas med icke-professionella investerare.
- För kategorin ESG-grunder är begreppet ESG-”överprestanda” fortfarande oklart. Det kan tolkas som en minimal förbättring i förhållande till fondens jämförelseindex eller, i andra änden av skalan, som ett krav på att varje värdepapper ska överträffa jämförelseindexets hållbarhetsprofil. Huruvida detta kriterium kan uppfyllas beror på tillgångsklass, investeringsuniversums storlek och tillgängliga data.
- Huruvida den investeringsanpassningsgräns på 70 % som krävs för kategorierna i artiklarna 7, 8 och 9 ska bedömas på nivån för varje enskild tillgång eller på nivån för hela portföljen. Regleringspreferensen för beräkning på tillgångsnivå, som finns i Storbritannien för SDR-hållbarhetsmärkningar, skulle medföra operativ komplexitet, särskilt med tanke på de ihållande dataluckorna.
- Uteslutningsreglerna försvårar situationen ytterligare. Det kommer att bli svårt att hitta den detaljerade information som krävs för att tillämpa strikta tröskelvärden för begränsade aktiviteter såsom kol och andra fossila bränslen. Tröskelvärdet på 1 % av intäkterna för kol är särskilt problematiskt.
- Det föreslagna undantaget för allmänna statliga, regionala och överstatliga skuldförpliktelser från beräkningen av 70 %-investeringar för artiklarna 7 och 9, eftersom det för närvarande inte finns några omfattande mått för att mäta deras hållbarhetsrisker, minskar den offentliga sektorns betydelse för finansieringen av klimatomställningen (artikel 7) och hållbarhetsmålen mer generellt (artikel 9). Åtminstone skulle man kunna göra en åtskillnad mellan nationella och överstatliga emittenter, såsom utvecklingsbanker.
- Om Paris-anpassade fonder ska placeras i kategorin Övergång eller Hållbarhet. Paris-anpassade strategier måste vara fria från fossila bränslen (uppfylla kriterierna för kategorin Hållbarhet), men de har också en plan för att minska koldioxidutsläppen, vilket gör dem till naturliga kandidater för kategorin Övergång.
- Kategorin ”Omställning” är förmodligen den svåraste att definiera. Strikt uteslutning och begränsade data, särskilt för sociala omställningsmått, riskerar att göra den för snäv för att vara användbar. Företag med en stark omställningshistorik men som också expanderar sin verksamhet inom fossila bränslen (t.ex. RWE) kommer inte att uppfylla uteslutningskriterierna. Att lägga till krav som aktivt engagemang kan begränsa efterlevnaden till endast de största företagen och aktiva strategier. Det finns också en bredare fråga om huruvida klimatövergångsstrategier kan stå sig över tid om världen inte minskar sina koldioxidutsläpp i den takt som krävs. Eftersom fler företag misslyckas med att uppfylla sina interimistiska utsläppsminskningsmål, skulle investeringsramarna för nettonollutsläpp behöva justeras för att undvika en minskning av det investerbara universumet.
Sammantaget verkar branschen stödja SFDR 2.0:s strävan efter tydligare och strängare regler, vilket anses vara att föredra framför det nuvarande informationsdrivna systemet. Men det finns också ett stort behov av pragmatiska, investerbara kriterier som kan kommuniceras på ett enkelt och konsekvent sätt till slutinvesterarna. Anpassning till andra regelverk, särskilt MiFID II, är avgörande för att undvika fragmentering i distributions- och lämplighetsprocesserna. Även om detaljerna i nivå 2 inte förväntas före nästa år, kommer kapitalförvaltare att börja scenarioplanera och förbereda sig för en eventuell omklassificering redan i år.
