Det viktigaste i korthet
- Det förekommer visserligen fall där fonder kontinuerligt presterar bättre än index, men detta är ovanligt och ofta kopplat till riskexponeringar.
- I kategorier där trycket från aktiva förvaltare är större, eller där det finns lättillgängliga passiva alternativ till låg kostnad, är det mindre troligt att avkastningsfördelarna består.
- Tidigare resultat verkar vara ett bättre mått för att identifiera fonder som kan fortsätta att ha det svårt.
Investerare förlitar sig ofta på tidigare avkastning när de väljer fonder. God historisk avkastning är lätt att observera och jämföra, och lyfts ofta fram i rankningar, rekommendationer och finansmedia. Följaktligen väcker fonder som har presterat bättre än sina konkurrenter ofta större intresse hos investerare och drar till sig större kapitalinflöden, eftersom deras historiska resultat ofta tolkas som tecken på kvalitet eller förvaltningskompetens.
Den viktiga frågan är dock om tidigare resultat tenderar att bestå. Vår studie av aktie- och räntefonder med säte i Europa från 2010 till 2025 visar att det är svårt att upprätthålla en stark avkastning. Fonder som hamnade nära toppen i sin kategori ett år hade endast en begränsad chans att behålla sin placering året därpå. Många rörde sig tillbaka mot mitten, och vissa hamnade längst ner.
Stark avkastning på senare tid kan vara en bra utgångspunkt för analys, men de räcker sällan i sig. Som tabellen nedan visar var det bland de fonder som hamnade i den översta kvintilen under ett år 25,0 procent som behöll sin placering året därpå, medan nästan lika stor andel, 24,6 procent, antingen hamnade i den nedersta kvintilen eller försvann till följd av en fusion eller likvidation.
Resultatöversikt över kvarhållningsgraden: Ettårig kvarhållningsgrad för aktivt förvaltade fonder
Signalen är tydligare när det gäller nedgångar. Fonder i botten av rankningen hade större sannolikhet att förbli svaga eller försvinna än att återhämta sig på ett meningsfullt sätt: 34,9 procent stannade kvar i den lägsta kvintilen eller slogs samman eller avvecklades, medan endast 17,8 procent klättrade upp till den högsta kvintilen. Historisk avkastning verkar därför vara mer användbar för att identifiera fonder som kan fortsätta att ha det svårt än för att hitta de senaste vinnarna som kommer att fortsätta vinna.
En anledning till att resultatets beständighet kan vara svår att tolka är att den inte enbart speglar förvaltarens skicklighet, utan också kan hänga samman med en konsekvent riskexponering. Bland aktiefonderna är beständigheten nära kopplad till momentum på aktiemarknaden. Persistensen bland aktiva aktiefonder tenderar att öka när momentumavkastningen är stark. Fonder som är inriktade på de senaste vinnarna gynnas när marknadsledarskapet fortsätter, vilket gör det mer sannolikt att de förblir topppresterande. Men samma exponering kan bli en motvind när momentumet vänder, särskilt på volatila marknader. Detta tyder på att en del av den uppenbara persistensen speglar en belönad marknadsfaktor – eller riskexponering – snarare än ett genomgående överlägset aktieurval.
Om tidigare resultat i sig inte räcker till är avgifterna en av de tydligaste och mest praktiska indikatorerna i vår studie. Fonder med lägre avgifter har större chans att hålla sig nära toppen, medan fonder med högre avgifter oftare hamnar nära botten.
Hållbarheten i aktiva fonders avkastning över olika tidshorisonter
Billigare fonder har en fördel
Bland de billiga fonderna stannar 25,9 procent kvar i den översta kvintilen, jämfört med endast 18,1 procent för de dyra fonderna. Skillnaden är ännu större i den nedre delen: 41,4 procent av de dyra fonderna stannar kvar i den nedersta kvintilen eller slås samman eller avvecklas, jämfört med 29,2 procent av de billiga fonderna. Sammantaget garanterar lägre avgifter inte framgång, men de ger fonderna en betydande fördel. Högre avgifter skapar ett hinder som måste övervinnas år efter år.
En rad andra fondegenskaper är också kopplade till avkastningens beständighet. Mindre fonder och fonder som drabbas av utflöden löper större risk att uppvisa en ihållande svag utveckling. Konkurrensdynamiken verkar också spela en roll: i kategorier med större press från aktiva förvaltare, eller där lågkostnadsalternativ med passiv förvaltning är lättillgängliga, är det mindre troligt att avkastningsfördelar består. Morningstar Rating hjälper likaså till att identifiera fonder med större sannolikhet att upprätthålla en stark avkastning.
Investerare bör vara försiktiga med att förutsätta att de senaste vinnarna kommer att fortsätta vinna. Det förekommer visserligen fall där en fond konsekvent presterar bättre än index, men detta är ovanligt och ofta kopplat till riskexponeringar. Dålig avkastning, höga avgifter och en allt mer konkurrensutsatt marknad är mer tillförlitliga varningssignaler. För långsiktiga investerare tyder bevisen på att det finns en mer tillförlitlig strategi än att förlita sig på den senaste avkastningen: att lägga större vikt vid kostnader, risk, investeringsprocessen och huruvida tidigare avkastning kan förklaras på ett konsekvent och repeterbart sätt.
Denna artikel är hämtad från Morningstar-rapporten ”Persistence in European Mutual Fund Performance”.
